Underbara dagar hos Madde, Patrik, William, Magnus och Loke. Traumatiska dygn då Bussgods inte klarade sitt uppdrag, skriver mer om det i annat inlägg. Istället för att tillbringa den 23:e i Jerkers trädgård, Mölndal skjutsade Madde mig till färjeterminalen tisdag morgon. Ledde cykeln bredvid lastbilar och husvagnar och strax bakom 2 andra cyklister. Följde dem hack i häl längs smala gångar och många trappor. Sa hejdå då hundområdet var på annat ställe än deras stolar. Zidane älskar tåg, buss och bil men förjor…not his cup of Tea. Gnällde i princip konstant. Väl framme insåg jag att jag hade ingen aning om vilken våning min cykel var på, jag följde ju de äldre paret. Lösningsorienterat gick jag till botten, letade upp en smal gång och konstiga gångar och se på fan, där stod den och 3 lastbilar kvar. Det ekade och mullrade så Zidane trivdes ännu mindre. Blev utvinkad sist av alla, vet inte riktigt om jag var närvarande, följde maniskt mobilkartan för att hitta min startposition.
Vi cyklade på i lugn takt så jag kunde klappa Ziddo som slickade sig frenetiskt om munnen. Och började andades kortare och ljudligare. Fattade inte tillräckligt snabbt vad dom var på väg att hända och han spydde på hans nyvirkade filt i franska flaggfärger. Rengjorde och vi var på gång igen. Snart var vi på Eurovelo 3 en cykelväg i mitten av landet lite kringelkrokigt nedåt. Den första dagens korta etapp gick ut på att försöka fatta att jag var på väg, att datumet höll, att cykel var godkänd att köra trots bussgods fail. Shelterappen tog mig genom hela Danmark, förutom andra natten då energin tog slut tidigare .
Garmin
