5/7 Biljetten (Dol de Bretagne-Caen) är köpt och stämplad. – Du kommer med om det finns plats för cykeln, annars får du pengarna tillbaka. Vänta längst fram, cykelvagnen är där sa konduktören. Ut på perrongen, går förbi 3 cykelpersoner och längst fram står en till. Tåget kommer om 45 min, inte bara jag som gillar att ha bra med tid.
Vagnen var längst bak… så jag kom in sist. Just så där och då fattar jag ingenting, de trycker in oss utan att organisera nånting. Förstår att då är det viktiga att hålla tiden. När vi rullar ser jag att det är 2 unga personer som jobbar enbart med cyklar. Jag vill verkligen inte behöva ta av alla väskor och korgen för att hänga upp cykeln i framhjulet och min cykel är närmast dörren så det kanska blir fullt innan. Jag blir stående på samma plats, vid dörrarna, bakhjulet står i vägen för trappen till sittdelen. Där står jag i 2.5 t. Lyfter bakhjulet ibland.
Så glad att jag kom med, inte en sekund kändes det jobbigt 😀
Lugn cykling, bara 3 mil. Campingen bortanför är 6 mil bort och det är för långt då jag började trampa vid 15.00. Minst 2 kanaler/floder cyklade jag bredvid.
Nytt scenario, naturen visar upp en annn sida, behöver se mer innan jag det kan beskrivas.
Längre bort, turkost vatten och mera sand.
Å, bästa utsikten vann denna camping.
Middag (sallad) vid havet.
Zidane missade att det var ett stilla vattnet och går med obehag igenom pölen.
6/7 Vi rullar på i en grön ombonad miljö, kanske inte de nyaste husen men ej heller de äldsta med murad sten som i Östra Normandie. En touch av Belgien. Cyklade förbi en annan cykelkille som satt vid en soffa. Ca 500 m senare stannade jag vid en jätteäng som precis blivit slagen och som INTE var inhägnad. Dags för Ziddo att springa av sig.
Hade precis tagit ner Ziddo men stod kvar vid cykeln när killen kom cyklades, vi sa hej och han stannade. En timme senare fortsatte han och Z hade fortfarande inte fått nåt spring. En amerikan som bodde i Tyskland, vi klickade bra 😀.
Ziddo fick sitt race fast klart kortare än planerat fast det visste ju inte han. Kände att tiden började rinna iväg, jag hade tänkt cykla 90 km idag. Det kommer nu inte att hända utan dagen skulle blu mycket kortare (cykelmässigt i alla fall) då det var ett långt glapp mellan campingarna. 56 km blev det och jag var nu vid resans mysigaste camping.
Receptionen var även, fiket/baren och pizzerian. Mat hade jag tyvärr och sån mat som måste ätas idag pga ingen kyl. Men ett glas vin skulle gå ner. Pratade med en annan cyklist som visade mig sina cykelbilder men sen visade hon mig till min plats.
Eget litet bord! Blev en ansiktsmask idag 😍
7/7 Tjejen i reception hjälper mig att välja dagens väg och det blir inte kustvägen då sidvind undviks gärna. Tar hellre en 2.5 km lång seg uppförsbacke som ringlar sig. Den var precis så jag blev andfådd, inte att jag höll på dö, då hade jag skjutit cykel (och det är då man känner hur tung den är). Pallade en babypurjolök, det var några dagar sen sist.
Var tvungen att stanna till. Spriktaka rader av lik raka strån låg pp marken, aldrig sett detta förut. Cyklade vidare och flera fält av samma växt. Kan det vara Lin tro? Sen hörde jag mullret och såg en traktor som körde snabbt på liknande fält. Bakom sig hade han en stor klippare av något slag som bara fällde dessa växter. Snabbt körde han.
Lägger till detta för vinterna googling!
Nytt fält som såg övergivet och dött ut. Öppnade en och det såg precis ut som ärtsoppeärtor. Stenhårda. Hade ingen aning om att de fick torka på plats.
Fick näst sista tältplatsen på campingen. Vi gick km’n till havet för en snabb titt innan jag satte upp tältet.
Såg hönor precis vid ingången av campingen, frågade madame om det var möjligt att köpa två ägg? -nej, inte av dem men jag kan ta med två från mina imorgon!!!
8/7 Bästa frukosten hittills. Jaja, hårdkokta men just nu var detaljerna oviktiga.
Tillbringade större delen av dagen med att promenera upp, gå förbi, gå tillbaka, ner och närma sig långs stranden. Ryska, tyska, holländska, danska och svenska hörde jag runt mig. Som att vara i Egypten.
Googlade fram om det fanns en djuraffär, behöver ett till koppel då jag lämnat linan, min egenskapade förlängningslina på en sten… Hittade en och lyckades ta mig till det torget utan vägbeskrivning. Väl där såg jag ingen utan gick in i apoteket för hjälp. – Näe, det finns ingen djuraffär i Etretat. Suck. Gick till närmsta Bistro för ett glas vitt innan hemgång.
9/7 Vid ihoppackningen började jag prata med det unga paret bredvid, de hade med dig dykgrejer i tältet. Gav bort min lilla Ikeaväska till dem. Kul att se vid utgången att den kom till användning på en gång 😀
Åh vilken dag, frihetskänslan kom in i lungorna med havsvinden när det böljande landskapet ger mig så vackra intryck i sitt sätt att vara, det går inte att beskriva egentligen. Varmt men cyklade stundvis i tunnlar av skog eller så var vinden där. Märks skillnad på annan vind jag har haft, denna är friskare, svalare. Sen fick jag kämpa en en del och även gå några km då det slingrade sig uppåt rätt ofta.
Valde fel väg och skulle vända på lilla gatan utan att kliva av, svängde sakta med för tight och detta blev resultatet. MFA ligger för långt ner i ”höger bak” och skadan klarade sig med vad som fanns i ”vänster korg”.
Allra sista biten till Campingen var inte uppskattad av Zidane, skumpigt värre. Själviskt fortsatte jag cykla (istället för att gå så det blev snällare för honom) för jag vilke komma fram.
En trailer såg ut att vara receptionen, dörren var öppen men ingen var där. Klickade ihop min fåtölj och satt mig för att vänta. En halvtimme senare kom in man in på området och jag frågade honom om han visste nånting om receptionen. Ingen och alla jobbar där sa gan och viftade ut över campingens 4 husbilar. Efter lång förklaring är detta en stängd community och det är dyrt för ickemedlemmar att stå där, 20€. Sa att det var ok, hade ingen större lust att fortsätta. Sen började problemen, jag hade inga kontanter…, de tog inte kort men check. Visste inte att check fortfarande var en valuta. Han tänkte hårt, tryckte dom ihop sitt huvud mellan handflatorna och vaggade det fram och tillbaka. Vad kunde jag göra? Mitt förslag om Swish ignorerade han, tror inte det finns här. Han bestämde att jag fick sätta upp tältet och vi skulle ses i trailern en halvtimme senare, han skulle sätta igång datorn för att få hjälp av den. Halvtimman hann inte gå förrän han kom till mitt tält och sa att det går inte att föra över pengar digitalt men jag fick stå kvar om jag lovade att verkligen inte berätta för nån, varken digitalt eller prat att jag fick stå där gratis. -Jag kan åka vidare till nästa camping 3 km bort om det inte känns bra kontrade jag. -Nej, nej, det är bara nedför dit som du i morgon måste ta dig uppför och ditt knä mår inte bra sa han och pekade på min eltejp.
Så jag blev kvar och jag skriver ingen gps-plats 😀.
10/7
TUNG DAG
Först 16 km till Dieppe, till tågstationen. Åter igen ser jag inga resor på appen vilket de på stationen hjälper mig med, det finns stationen längs hela kusten. Ser ingen annan möjlighet hur jag ska hinna omvägen till Bryssel och vara i Antibes när Alice kommer. Sen är området ointressant för mig och har noll lust på att lägga en vecka på det. En vecka som jag inte har.
• Tågen går inte mellan stationen,
de går mot Paris •
Sammanbitet satte jag mig på cykeln för att cykla enligt kartan. Det var fina vägar som jag inte gav rätt uppmärksamhet, det var uppförsbackar jag gav upp på för tidigt, värmen kom åt mig vilket är ovanligt, ja det var grinigt några km eller mil. Tvingade mig att börja tänka, nån riktning var jag tvungen att ha.
-Skippa Bryssel, sa en röst.
Va, näe, de kan jag inte, vi har ju väntat 25 år på att träffas.
– Ja, kom på en annan lösning då svarade samma röst.
Jag kontrade med ingenting och tänkte med så tysta tankar som möjligt och trampade på. För att till slut börja le. Har vi väntat så länge kan vi vänta lite till. Firade med energi i form av skivade bananer på svenska skorpor. Hittade dem i lokal butik, troligtvis de dyraste jag köpt. Och där nånstans tänkte jag att jag cyklar mot Alsace, mot David.
Vidare framåt i varierande vinklar på vägen. Så skönt att komma fram 75 km var långt. Men den sköna känslan varade inte många minuter.
– Tyvärr vi har fullt.
Jag var så chockad att jag inte sa nånting, så hon fortsatte med att ge mig en lapp och säga: här är två andra campingar 8-9 km åt det hållet, så nämnde hon en ort. Då fick jag tillbaka pratet och försökte förklara; jag har cyklat 75 km, jag kan på riktigt inte få till att cykla 8 till och inte heller få till ett telefonsamtal till dem. Jag behöver minsta platsen och ingen el. Fullt. – Men du kan få boka vår enklaste cabin för 90 €…
Jag gick ut och började söka på kartan, hittade en 3 km parallellt typ med denna. Visade dem men de visste ingen om den, jag jobbar inte där…
Det är bara att gilla läget, ta minut för minut. Jag ringde dem men ingen svarade. Tänkte att här får jag ändå inte vara och 3 km tar inte får lång tid, får tänka vidare för.
Möts av en man i 30 års ålder. -Näe, vi har fullt. Men det tog inte många sekunder för honom att fortsätta prata för jag tror att dåg hur uppgiven och trött jag var. -Du behövde ingen el sa du? Jag skakade på huvudet, orkade inte prata. Ser du trädet där borta och så sa han ett ord till jag inte förstod. Ah, där männen sitter, Ja. Sätt upp tältet där, det är inte så många barn här nu, det är deras yta normalt. ❤️ Jag överöste honom med tacksamhet så gott jag kunde.
Två belgare tältade lite längre bort, de var på väg mot England. Cyklade lite annorlunda än mig, hade tex en ihopfällbar hink fylld med vatten för att ha kylda vattenflaskor. Två sköna killar som ignorerade sin storleks kroppshydda och gjorde vad de gillade med sin touch på det 😀.
Jag började dagen i Normandie och avslutade den i Hautes-des-Province så imorgon fortsätter i ett nytt inlägg.
