Runt jul kände jag att jag släppt honom helt. Insåg att det var länge sen jag tänkte på hans blick, hans hand över min rygg och hur jag gillade hur han kunde läsa av mig innan jag själv insåg att jag kanske var irriterad över nåt.
Helt borta var det, kände mig så fri och mycket lättare. Nu kunde vi fortsätta där vi var innan fast på ett stadigare plan, vänskapen som funnit sedan det intensiva livet i Egypten. Vi var jobbade ihop var som en enda familj där ingen dolde något, det gick inte. Det är David, Momo och jag kvar. På ett sätt är Abdallah också med men på ett annat sätt, inte via dykcentret utan att han var Cats bästa vän och att jag fortfarande har bra kontakt med honom också. Det intensiva livet och allt som hände går inte förklara för någon som inte var där. Den tiden har bundet ihop oss för alltid och vet att både David och Momo skulle släppa vad de har för att hjälpa mig och jag för dem.
Men David har många bekymmer. Hans relation med sin mamma, att han fortfarande bor hemma, hans Koolsjukdom och att han ej kan hantera pengar. Han vill så mycket med sitt liv, men lärde mig under de åren vi var ihop att det hände inte så mycket, mycket var tomma ord. Nästan allt.
Skriver mer på mina privata inlägg. Hans hjärta är fint, han menar väl men får ofta inte till det. En gång lyckades han och därför har han kvar mig. När jag gjorde slut och han inte kunde brösta felen han gjort, gav jag mig inte, skrev i detalj vad han gjorde för fel, tvingade honom att förstå och för att jag skulle fortsätta kunna respektera honom måste jag ha ett uppriktigt förlåt.
Och han fick kämpa för att visa att han menade det, vi pratade länge och jag trodde honom. Tror inte han var van att tjejer kan stå på sig utan han är van att göra det på sitt sätt. Det fega sättet. Vad som fick honom att bli ödmjuk var nog att han inte ville mista Mia från Egypten, den tjejen var viktigare än bete sig som han är van vid.
Vi skriver ibland, han lyssnar och kommer ihåg vad jag skrivit. Det är tyst i stunder och då vet jag att han mår skit. Han skriver att han ringer om någon dag, vilket betyder att när han skrev det, var en bra dag, sen blev det tungt igen och inget samtal kom.
Funderar på att kontakta hans mamma och be henne kontakta mig och David blir värre i Koolen och han behöver något av mig. Har inte bestämt mig än. Davids problem med att säga förlåt kommer från hans mamma, hon har fortfarande inte bett mig om ursäkt för den utskällningen jag fick för över två år sen.
Behövde skriva av mig. Skriva bort lite oro.