Runt jul kände jag att jag släppt honom helt. Insåg att det var länge sen jag tänkte på hans blick, hans hand över min rygg och hur jag gillade hur han kunde läsa av mig innan jag själv insåg att jag kanske var irriterad över nåt.
Helt borta var det, kände mig så fri och mycket lättare. Nu kunde vi fortsätta där vi var innan fast på ett stadigare plan, vänskapen som funnit sedan det intensiva livet i Egypten. Vi var jobbade ihop var som en enda familj där ingen dolde något, det gick inte. Det är David, Momo och jag kvar. På ett sätt är Abdallah också med men på ett annat sätt, inte via dykcentret utan att han var Cats bästa vän och att jag fortfarande har bra kontakt med honom också. Det intensiva livet och allt som hände går inte förklara för någon som inte var där. Den tiden har bundet ihop oss för alltid och vet att både David och Momo skulle släppa vad de har för att hjälpa mig och jag för dem.
Men David har många bekymmer. Hans relation med sin mamma, att han fortfarande bor hemma, hans Koolsjukdom och att han ej kan hantera pengar. Han vill så mycket med sitt liv, men lärde mig under de åren vi var ihop att det hände inte så mycket, mycket var tomma ord. Nästan allt.
Skriver mer på mina privata inlägg. Hans hjärta är fint, han menar väl men får ofta inte till det. En gång lyckades han och därför har han kvar mig. När jag gjorde slut och han inte kunde brösta felen han gjort, gav jag mig inte, skrev i detalj vad han gjorde för fel, tvingade honom att förstå och för att jag skulle fortsätta kunna respektera honom måste jag ha ett uppriktigt förlåt.
Och han fick kämpa för att visa att han menade det, vi pratade länge och jag trodde honom. Tror inte han var van att tjejer kan stå på sig utan han är van att göra det på sitt sätt. Det fega sättet. Vad som fick honom att bli ödmjuk var nog att han inte ville mista Mia från Egypten, den tjejen var viktigare än bete sig som han är van vid.
Vi skriver ibland, han lyssnar och kommer ihåg vad jag skrivit. Det är tyst i stunder och då vet jag att han mår skit. Han skriver att han ringer om någon dag, vilket betyder att när han skrev det, var en bra dag, sen blev det tungt igen och inget samtal kom.
Funderar på att kontakta hans mamma och be henne kontakta mig och David blir värre i Koolen och han behöver något av mig. Har inte bestämt mig än. Davids problem med att säga förlåt kommer från hans mamma, hon har fortfarande inte bett mig om ursäkt för den utskällningen jag fick för över två år sen.
Behövde skriva av mig. Skriva bort lite oro.
1:a hands … på riktigt ???
Under nån middag i Bourg-st-Maurice nämnde jag för Olof att Alice söker överallt efter lägenhet, dags att flytta ut ur studentlght’n i Albano.
Hans fru Lotta äger en bostadsfastighet strax innan Globen och entréen blev bombad i höstas så förutom renovering har hon även gjort en rensning av hyrestagare som behöver sägas upp av olika anledningar. -Jag ska ha Alice i åtanke sa Olof, och sen pratade vi inte mer om det.
Alice och Rasmus flyttar, de hittade äntligen en liten 2:a i områden de vill ha, Midsommarkransen, 14 000. Äntligen kunde hon landa i livet, de har flyttat så otroligt mycket de senaste året (4 gg i Italien), nu var det bara jobbet hon behövde byta.
4 dagar senare får jag ett sms från Olof: en tvåa för 7800, ledig nu, så snabbt beslut är nödvändigt.
Holy shit. På riktigt? Har aldrig hört om något liknande. Vilket tillfälle. Hög puls. Ringer Alice. Hon blir tagen men inte på samma sätt som jag.
– Det är det enda området jag inte vill bo i. Jag orkar inte flytta en gång till. Vi kan bo länge på stället vi hyr nu. Jag varken orkar inte har inte råd att köpa alla möbler nu. Osv.
Hon hör eller förstår inte självklarheten. För trött. Orkade inte hitta energi ens till en sista flytt. Inte ens för halva hyran. Inte ens för ett 1:a hands…
Vi pratar flera ggr de kommande dygnen, jag pressar inte, inser att det gör hennes tjejkompisar, alla säger att det finns inte ett nej. De tittar på den, dagen efter med Olof, den är 10m2 större och har balkong. Hon frågar honom om de kan ta kontraktet men hyra ut den i 2:a hand det första året då de gärna vill bo kvar i ett annat område ett tag. Sånt kan vi lösa senare vid tex utomlandsjobb men inte till att börja med var hans svar. Sen de fått se den har de till nästa
Hon ringer mig, hon gråter så mycket att Rasmus tar över samtalet, försöker så bra för mig varför de kommer att välja att bo kvar och säga nej. På ett sätt förstår jag dem då jag känner till tröttheten hon har, samtidigt kommer en stor sorg över att inte ta denna möjlighet som egentligen inte händer i ett normalt liv.
Det träffas tjejkompisar, de dricks både kaffe och vin. Jag pratar med Madelene om råd, vet ej hur jag ska bete mig för att få henne att förstå. Timmarna går. Kvällen kommer, dags att skicka sms till Olof.
Alice ringer mig.
Hon tar den.
<3
Bourg-Saint-Mourice
Vi har nu varit här i två dagar, åkt skidor en dag och jag vet redan att denna resa kommer att bli en oförglömlig tid av mitt liv.
Jag är i en period jag verkligen behöver och uppskattar en push av detta slag (med tanke på förra hösten), jag har inte åkt skidor på två år och åker med människor som uppskattar skidåkning på samma sätt ⛷🗻❄️. Igår och de kommande två dagarna åker jag med Olof, sen kommer Patrik och Marc, ska bli kul att lära känna dem.
Olof, det är tack vare honom vi är här ❣️Han ville pröva på att leva som skibum denna vinter, hyrde en lägenhet en månad och bjöd in vänner som fick välja hur länge de ville hänga på. Tackar ödmjukast för att jag var en av de han skrev till. Alice och Rasmus får även ett lika stort tack, utan dem hade det inte gått, mina älskade hundvakter.
Dags för skiddag två och innan dess ska jag nu ut och köpa baguetten för våra lunchsmörgåsar.
2025, jag har bestämt att nu kommer medvinden :)
Jag drar nytta av det nya året för att få kraft att skapa en positiv grund att stå på. Nu har jag vilat klart, den sista tröttheten får motas bort av energi jag tänker skapa. Vet hur jag ska få till det, har bara varit för trött. För trött för att orka gå 300 m till gymmet minst 3 ggr i veckan, (men helst 5 ggr!) Kortet är köpt, fb är borttaget från mobilen, jag har en franska kurs, men det är inte så tung, så franskan ska jag förbättra på egen hand. Ordförrådet ska ökas. Så jag försöker läsa mer än titta på tv. Sen är tanken att jag ändå ska hålla på med grammatik. I min takt.
Ziddo och jag hänger på Storsjön när det är sol och vindstilla. Vet inte vad det är men han ser ut att gå på dubbel dos lyckopiller där.
Har skapat ett mål som hjälper mig framåt. 1-14 mars blir det skidåkning i Frankriken, Olof bjuder på boende. Då jag inte åkt på två år, är jag enormt sugen. Och tack vare det, sitter jag idag på bussen till Funäsdalen och Paul, för skidåkning imorgon, utgång på kvällen, för att sen ta bussen hem på söndag. Förutom att väcka hjärnas skidminne, behöver jag även vara ute bland folk kvällstid med nåt glas i handen.
Hem om två dagar
Det har varit omtumlande 6 månader inkl personlig kris.
Det är bra nu, vet hur jag ska gå vidare. Har samlat text, tankar och bilder och kommer att skriva här i efterhand med rätt datum, jag kunde bara inte skriva skriva där och då. Hade ibland fullt upp med att inte tänka tankarna om vad som hände.
I kort, har träffat för många oärliga människor som har inga problem med att utnyttja, inte ge ersättning, förvränga verklighet och i allmänhet använda otrevliga ord.
De senaste två veckorna har jag jobbat på att aktivt skapa vackra minnen, att bli vän med Nice igen och försökt sudda bort minnet av människor jag inte vill minnas.
Jag har gjort slut med David. Han var inte bra för mig som pojkvän. Visste det egentligen hela tiden men gillade tanken på oss, ja den tanken jag skapade i fantasin, då den aldrig hände. Vi jobbar på att hitta tillbaka till vänskapen som finns där, måste bara hitta rätt nivå i språket. Typ. As my friend David would take a bullet for me.
Jag är ok med att åka hem. Behöver vila och få till vettiga rutiner. Kommer att få till rutiner tack vare tre franska kurser och att jag är så sugen att börja på gymet igen. Behöver få muskler på kroppen, känner mig alldeles för allmänt svag och knät strula fortfarande. Och ingen rumpa har jag, vet ej var och när den försvann, såg bara att den borta.
Har flera planer som ligger och ruva inför 2025. Men bromsar dem. En sak i taget. Nu: återhämtning och reflektion.
Är fortfarande fashinerad av detta land, utan att egentligen veta varför <3
Lite tungt nu
Börjar tappa modet. När vänder det? När kommer min tur? Mailet jag skickade i söndags till min hyresvärd har jag inte fått svar från, måndag idag. Skrev min önskan att vilja hyra på lågsäsong men till ett annat pris. Hoppas i alla fall att få hyra en månad till, orkar inte åka hem nu. Inte än.
Har såklart skrivit till andra, både för boenden och jobb, utan resultat.
Vad som troligtvis, ja eller vad som gör livet tyngre nu, är att det troligtvis inte finns en David i mitt liv längre. Trodde inte jag skulle falla som jag gjorde. Ska börja springa imorgon, lite varje dag, håller på att bli tokig i huvudet nu, hoppas att löpning hjälper till en annan inställning och lite positiv energi.
Det enda som jag har att göra med början till rutin är boxning i en park varje onsdag kväll och ett fik jag går till ca 2 dgr i veckan för att plugga.
Jag som trodde detta skulle bli en nystart, en början till ett liv i Frankrike. Min dröm.
2 VECKOR I ANTIBES
Omtumlande. Glädje. Kär. Ledsen. Nevös. Irritation som går över Zidane. Ler väldigt ofta. Lyssnar på människor. Så jäkla trött. Ångrar inget. Folk är så snälla. Temperaturen är underbar. Dyrt. Måste hitta boende till rätt pris. Hittade idag färsk mjölk i affären. Stressad. Orolig över Alice. Det går bättre att prata än jag trodde. Letar jobb. Letar studio. Måste hitta boende som fungerar i längden.
Boxas i park 1g/v. Fina underbara promenader. Har jag sagt att jag är kär i språket? Hittat ett favvo fik där jag sitter och pluggar. Gjort ett par löprundor. Svenskarna här är ja, svenskar… de ler och önskar mig lycka till. Claude, min belgiska vän, hjälper mig. Underbar människa. Vill träffa David. Inte druckit ett glas vin i någon bar än. Zidane älskar stranden. Rädd för vågorna. Berg- och dalbana. Tryggare att långfärdscykla. Hoppas, hoppas, hoppas jag pratar med rätt person snart.
Biträdet vid apoteket, ville ha mina kontaktuppgifter, hon pratar med så många sa hon. Hoppas ännu mera. Åker jag hem om tre veckor är jag ändå nöjd. Jag vågade. Jag gjorde det. Vill verkligen hitta ett sätt att vara här. Få ord om väldigt mycket.
MOTVIND
Såg precis att jag bara varit här i 3 dagar, känns så mycket längre och det är för att jag är så fruktansvärt trött. Jag har ännu inte hittat boende. Hittade fram till en lägenhetsförmedlare igår som jag i Sverige hade bestämt mig jag skulle gå till.
Ingen inkomst i Frankrike.
Dokument från Sverige hjälper inte.
Hjälper inte om jag skaffar ett bankkonto.
Studentboenden går bort pga Zidane…
Jag behöver möblerat.
Så jag började undvika företag och gick all-in på franska blocket och Marketplace. Väntar på ett gäng svar från Pm. 9 timmar har gått och de är inte ens lästa. Har skickat iväg till både Niice och Cannes. Ja, nyss skrev jag till nåt ställe 20 mil västerut.
Vet idag varför jag kallas Alices rum hos Stefan som plan C. Har frågat mig själv varför inte plan B.
Idag kom plan B fram. Håkan och Annsofi har ett radhus, 40 mil västerut i Valras-Plage, jag får hyra det fram till 23/3. När han skrev det, kände jag att jag kunde andas lättare. Vill egentligen inte dit, för långt bort från Florens, där Alice studerar och det är Antibes jag är kär i. Men sa till mig själv att grundorsaken till varför jag gör denna resa är för språket och då går vilken plats som helt underbart bra.
Flyttar till ett annat AirBnb i morgon, bor nu 5 km från havet och centrum och det är för långt nu när jag behöver vara på plats bland alla fik för att networka, att prata med caféägaren som, vem vet, känner någon, som känner någon, ja och nånstans där kan ett mirakel hända.
När jag i förrgår gick mot vattnet, visste jag varken hur nära jag var eller vilken väg jag gick, det var två år sen jag och Alice var här. Gick runt hörnet och där, ja där, 50 m längre fram stod pariserhjulet, som jag glömt fanns till denna stund. Så jag har inte bara motvind <3. Det är 14 grader och fast det regnade idag, var det varmare än ett Jämtlands regn.
Vill så gärna vara kvar här.
Frankrike HÄNDER ! ! !
Imorgon städar jag det sista i lägenheten. Resväskan och ryggsäcken är redan hos Helen. Från torsdag till måndag morgon sover jag hos henne då min inneboende hyresgäst kommer den 1 feb. Jag tar snabbtåget 06.00 på måndag till Stockholm, lämnar allt inkl Zidane i Aspudden hos Madelene för att göra åka runt till olike bokade tider. Om de är viktiga eller löjliga? Vet ej, det får vara vad det är, jag vill göra dem. En uppdatering av Microblading, ögonbryn är dags och bokat. Sen väntar jag på att sistaminuten-tider av Lashlift och Bikiniline-vaxning dyker upp på siden, det kan komma rejäla rabatter om man har tur. Annars klarar jag 😉 Trådat ansiktet gjorde jag idag och naglar gör jag på fredan. Tror jag gör detta för att hjälpa mig tro på mig själv och vad jag är på väg att ge min in på. Fånig hjälp men om den uppar lite självförtroende är det bara att görat!
Ja, jag är nervös. Men den stoppar mig inte, jag, av nån jävla anledning jag inte vet, känner bara att jag måste göra detta. Skaffa ett liv i Frankrike. Bo där. Få till ett vardagsliv där. Låta tiden gå, kämpa på. med språket, våga prata, så kanske en dag, min läppar pratar på av sig själv utan en evig koncentration av hur orden ska formuleras och få grammatiken på rätt plats. En dag… Det är den dagen jag brinner för, jag vill kämpa på i denna språkuppförsbacke till jag kommer till toppen för att sen, ja sen, prata på samma sätt som jag springer nerför.
Ja ja, innan dess behöver jag hitta någonstans att bo. Första alternativet är Antiben, sen finns Arles i bakhuvudet, hängde där 1,5v under cyklingen -22.
Först flyger jag på tisdag morgon till Nice, gissningsvis Uber till Antibes till AirBnb för 5 nätter. Har alltså 4 dagar på ett hitta ett boende. Steg 1. Tänker inte tänka på något annat än steg 1. Packa ner en lägenhet, förbereda en flytt och packa tar sin energi, min Garmin Fenix har inte visat högre en 58 en enda morgon på en månad. Max är 100, då mår man bra i sömn, puls, stress, syre, träning. Nu visar den 13…
Innan steg 1, ser jag fram emot att lämna lägenheten på tors, steg 0.5 !
EGYPTEN
Wow, vilken resan
Eller som Alice sa: -Alltså pyramiderna, museet, allt annat vi tittar på, marknaden och ja maten, allt är fantastiskt underbart.
Men allt där i mellan är ett rent helvete.
Flyget gick bra. Rappe fick sitta vid fönstret båda flygen 😉 vi var rätt trötta då vi hade klivit upp vid 04.30. Abdallah väntade på oss vid flygplatsen, 30 år sen sist vi sågs. Vi handlade lite vid en mall, fixade simkort, åt lite och sen blev det bilfärd till vårt airbnb i Zamalek, en ö mitt i Cairo, med Nilen runt oss. Bra område, många ambassader mmm. En takvåning med roofbalcony, rent men inte så mycket mer. Inga lakan för täckena som var en filt och det kändes lite ofräscht. Säker middag på en pizzeria och där fick jag förklarat var vi kunde hitta sängkläder. Och fatta, jag lyckades förstå vad han sa och vi hittade dit. De drog fram det ena dyra lakanet efter det andra, var det inte för stort så var det för dyrt men till slut gick vi därfrån med ett varsitt. Sova gott = viktigt.
Nästa dag, blev det pyramiderna, med kamelvagn och dålig guide som bara ville ta turistfoton med oss. På kvällen hittade vi en takrestaurang i närheten med vy över Nilen. Alice och jag åt vindolmar.
