Författare: MiaModesty

Enkel cykling resterande vägen. Skrev till David 5 km innan Strueth att jag snart skylle passera innan jag fortsatte mot campingen. Han ringde upp mig 2 km efter. Vände och vi skulle ses utanför kommunhuset.

Efter ett tag fick jag nytt pm, en adress 250 m längre bort, han var lite sen. Den adressen var en stängd grind till en slags skogspark.

Fanns en större grind bredvid men valde att stå här och vänta. David kommer, vi kramas, han säger följ med med cykeln och öppnar den stora grinden och kör in. Han och hans mamma bor där!
Och det blev att jag gör det också!

Visar nästan hela lite snabbt:

Vi har mycket att prata om jag och David, minnen, vad som hänt under de 25 åren vi inte setts och nutid. Och det mesta kommer att hamna i låsta inlägg.
Men vad som är riktigt kul är att vi åker till Stuttgart på onsdag 20 mil, för att träffa Momo, min och Cats högra hand.
Skriver detta den 25:e och vet ej hur länge jag blir här.

Cyklade från Besancon 8 km. Campingen hade plats, de var öppna. En av de ofräshaste hittills. Att ta med härifrån var familjen bredvid mig, ett par i 35-årsåldern med två pojkar, 9 och 12 år. Ett tält, 4 cyklar, 1,5 månad. Vedeldat kök, homeschooling och riktigt trevliga alla fyra.

22/7
Jag gav mig iväg tidigare än dem, killarna skulle bada i poolen. Det blev en lättsam cykling mest längs kanaler.

Kom fram tidigt, runt 16.30 men då det inte finns campingar längre fram i rimligt avstånd var det bara att stanna. Åh, de hade Cola Zero, så det första jag gjorde var att sätta mig och njuta av kyla, kolsyra och smaken. Så vi hade gott in tid, efter dusch och middag en kvällspromenad till lilla centrum.

23/7 Strax utanför campingen och skulle starta kartappar och klockan när jag hör Salut, Salut och armar på några cyklister längre bort viftade mot mig.
Familjen från igår 🚵‍♂️🚵‍♀️🚵‍♂️🚵‍♂️
Jag cyklade ikapp dem och vi hade 25 km tillsammans. De hade bråttom till ett tåg. Jag som inte hade bråttom, efter tågstation var det 35 km till campingen som låg strax bortanför David in Strueth.
De köpte biljetter, tåget kom och hade bara plats för tre cyklar… Efter ett tag hittade de en ny lösning i det komplicerade tågnätet MEN det innebar att de fick cykla 12 km till en annan station. Efter lite gnäll av den ena grabben insåg han att det var det ända sättet han skulle komma hem på så hans attityd vände fort. Vinkade hejdå och fortsatte år mitt håll.

16/7 Första regionskylten jag stannat vid

Sen tog det inte många km förtän drömvyn gled fram.

Cyklade långsamt och stannade vid ett ställe där jag kunde komma närmare.
Va små och runda de var. Och de satt så himla tätt på de ganska små klasarna.

Tittade mig omkring, inga bilar kom och nöp av en druva. Hårdare skal än ätedruvor. Och det visste jag, men blev överraskad ändå, riktigt surt. Log stort ändå, då jag ätit min första Champagnedruva.

Campingen var bokad och är en bra sån, 2 km från stadskärnan där Champagnegatan ligger.

Strax utanför campingen låg en enklare bistro alldeles vid kanalen. Var inte så hungrig pga värmen, tog en tomat och burratasallad och varför jag egentligen gick hit, ett glas champagne. 7€ för ett glas!

Ett svensk par började prata med mig vilket följdes upp med att jag följde med dem till deras husbil där de öppnade en flaska. Det kunde inte ha börjat bättre min vistelse här.

17/7
Lämnade inte campingen över huvud taget. Hm, skriver man ihop de två sista orden i förra meningen. Flyttade stolen efter skuggan på min plats, tills jag blickade längre bort vid kanalen, så 50 m dit, två ggr till receptionen för Coca cola.

Trodde jag skulle äta couscous och tonfisk men bubbelsuget var starkare. Så det finns hopp för att tröttheten försvinner.

Stället är underbart, ägaren sjöng mest, så två killar och en tjej, irrade omkring. Var det inte sommarlovsjobb, gick de ut gymnasiet i våras, äldre var de inte. Det var kaotiskt och helt jävla underbar stämning. Jag såg mitt första vinglas stå där alldeles ensamt i baren, länge och tyckte i allting så synd om dem så om jag hade klivit upp för att ”hjälpa dem” genom att ta det, hade de blivit ”offended”. Och jag hade inte bråttom, jag lyssnade på jazz och berömde Zidane för att låg så snällt på marken. Såg att den andra killen, inte han som tog min beställning, tittade på mig flera ggr, sen tog det inte alltför länge både han kom, med vatten och min servitör kom med champagnen. Båda bad så mycket om ursäkt.

Tjejen hade mer koll, hon fick styra upp dem flera gånger. De gick omkring med två laxtallrikar som ingen ville ha, det saknades bestick här och där men de var så gulliga i din tafatthet och gästerna avslappnade. Intressant att sitta själv en sån här gång, att betrakta så i detalj är svårt när du pratar med din bordsvän. Känns som att detta ställe kommer hamna i minnesbanken.

Ser att många lämnar sina laddningsgrejer i servicehuset så där lägger jag min powerbank under natten.

18/7
Vaknar vid 7 som vanligt, kokar kaffe vid 8 och sätter mig ute. Måste investera i ny kastrull som har presso som tillbehör, det går inte att vänja sig med att verkligen tycka det är helt ok att dricka cafeaulait-pulver, det är lika trist som nescafepulver blandat med gräddpulver.
Går till servicehuset och min powerbank är borta. Vet att det inte hjälper men går till receptionen för att skriva en lapp. Får reda på två ställen där jag kan köpa ny och får självklart ladda där istället. Glad för dig och säger åt mig själv att inte lägga känslor på detta, varken skyll dig själv eller ekonomiskt, bara lös det.
Nu är kl 16.00, jag sitter på min fåtölj med Zidane i knät och laddar mobilen. I servicehuset. Ja, med en mugg kaffe. Min powerbank laddas men vill att den ska bli full så den hämtar jag innan de stänger.
• 36 grader •

19/7 En liten tom pannierväska och vargpåse fick följa med. Cykelkorg och promenad in mot stan, först mot den stora Carriermatbutiken som ska ha allt annat också. Vilket stämde, köpte en liknande powerbank som den jag förlorade, 20 000 mah och lika tung, suck, behöver för att vara trygg. Köpte även nytt skyddsglas 9€ då mitt gamla fått 3 smällar, stenskott. Sen mot turistbyrån, där ska man kunna ställa cykeln säkert. Därifrån är det 100 m till Moet & Chandon. Bokade visning 11.30 imorgon. Vi gick nästan hela rue de Champagne och vid tillbakavägen slank jag in till Boizel där jag köpte ett glas. Vid serverandet fick jag en snabb genomgång av dess historia, om vinet jag fick smaka och en viskning; han som gick bakom mig nu uppför trappen är 5:e generationens delägare.
En helt annan smak än Moet, en elegant explosion av milda blommor. Kul, såg inte den komma. Åh, vad jag behövde lite elegans (ett av Boizels ledord) i mitt liv nu, bor i samma kläder konstant och i värmen är man konstant kladdig/känns inte ren.

Detta var bara några av de jag gick förbi.

På affären, köpte jag en burk Leffe och inget vin. Tänk vad värmen gör med människan…
Alla intryck idag blev en fåtöljkväll vid kanalen. Förutom Leffe blev det kyckling med ugnpotatis, riktigt gott.

Men det var omöjligt att sova 23.30 var det 30 grader. Gick och tog en snabbdusch och lämnade den lilla dörren mot häcken upprullad och livet blev genast behagligare.

20/7
Det började regna under natten, tur att jag vaknade till smattret och kom på att stänga dörren. Och sen runt 06, small det till så det kändes som att tältet lyfte. Bara en åsksmäll, ett stort muller, högsta jag hört.
När det var dags att lämna tältet för tvätt och kaffe, hade regnet bestämt sig för att vara snäll och sluta.
Det blir samma blus idag och Vargs mörkblå shorts istället för kjol då jag behöver fickor.

Det var större än jag trodde, källarvalven, mycket större. Coolt att det var stenen källaren var byggd i som ser till att temperaturen alltid är mellan 10-12 grader. Om det regnat mycket någon längre period håller stenen fukten. Man kunde känna hur fuktig stenen var.
Jag började spela in vad guiden sa, hon såg det och sa att det inte var tillåtet. Ok, sa jag, låtsades stäng av och stoppade mobilen i fickan 😜. Vill gärna höra vissa delar igen nämligen. Tog mest bilder med kameran då mobilen var ”upptagen”, sen hade jag ju Zidane på armen.

Avslut blev ute på franska paviljongen under en tältduk. En kille kommer och pratar om de två årgångsvinerna vi ska få smaka.
Både han och vår guide var kvar för uppföljningsfrågor vi hade.
Underbart snygga glas

Alltså, det här var så mäktigt. Hade trevliga samtal med både det unga paret från Schweiz och senare de 4 ännu yngre kineser dom pluggade här under två år.

Jag blev kvar för ett glas till, av den vita årgångsvinet 2113

Intressant att nyktra till runt 17 för jag hade beslut att göra. Vart ska jag ta vägen imorgon? Hade nästan bestämt mig för tåg mot David, i södra Alsace. Men ska jag cykla en dag här till en station eller hur nära David ska jag åka, norr eller väster om honom? Det är ett jytter av olika tåg som går vilket innebär att jag inte kan välja alla stationer, antingen går den en annan linje lr tar inga cyklar.
Gick till receptionen och frågade om hur brant det var att cykla till Reims, 25 km, där finns en hyfsat stor tågstation. -Du kan inte cykla den vägen, den är för brant, cykelvägarna är 40 km. Så tittar hon på mig och undrar varför jag inte tar tåget från stationen 2 km bort???
Så jag hittar ett tåg som går 10 och tre tåg senare är jag 18.45, 120 km väster om Davids ort Strueth. Finns en camping där också.
😀 Jag har en plan 😀

21/7
Yttertältet var riktigt tungt av vatten. Såg inte fram emot kvällen, den fukten kommer att tränga in i innertältet. Inget att göra något åt. Går med cykeln tills det är dags att svänga in mot stationen, Zidane kommer ju mest tillbringa dagen i korgen.

Så väl framme för att köpa biljett, 45 min innan tåget ska gå, förklarar jag att jag vill ta 10-tåget till Reims för att 13.15 ta tåg till Besancon via Dijon. Han tittar på mig och börjar knappra. Sen börjar han prata fort genom plastrutan, han har hittat en billigare biljett med samma ankomsttid. -Tack, den tar jag och 3 min senare går jag ut med tre biljetter. Börjar titta på den första för att se exakt avgång. 13.59! Va!!! Och bara sådär har jag ytterligare 3,5 t i Épernay.

Kan ju låta mycket men det är inte enkelt att hitta ett ställe som både serverar smörgås och kaffe. Kaffe och sött, lätt. Enbart bröd, lätt, svårare att hitta färdiga mackor. En tim senare står jag vid parken intill tågstationen med något som liknar smörgåsar i minipizzaformat, en med tomat o ost, andra såklart med chevre. Och en cola zero, fick ge upp på kaffe-ta- med.
Och jag skakade och skakade. Inte bara tältet, både sovsäck och sidenlakanet blev torrt.

Verkligen flyt på tågen, sitter nu på tredje och sista, inte behövt plocka av väskorna och inga andra cyklar. Framme om en kvart och hoppas att flytet fortsätter. På campingens hemsida står det att de stänger 19.00, jag kliver av tåger 18.45 och har 4 km att cykla. Tekefonsvarare, inget svart på mailet, hittat deras fb-sida, skrivit där och fått svar, hon ska be någon ringa mig, vilket inte hänt. Sen hittade jag en chatt-funktion och där fick jag ett svar: pas du soucis. Googletranslate säger sorglös. Hm, frågar de två tanterna som jag pratat lite med och de säger typ; inga problem. Så med lite flyt har jag tältplats ikväll.

11/7
Testade ett nytt sätt att torka tältet på. Såg smart ut då solen gick rätt på och jag kunde göra annat samtidigt. När jag var klar var det fortfarande inte torrt och jag fick gå tillbaka till att skaka det och försöka få vinden att lyfta det. Vind inte sol är alltså det bästa sättet.
Jag hade kläckt bästa idén under natten. Det var så självklart men jag hade varit för trött för att se det. Självklarheten. Champagne ligger ju innan Alsace om du cyklar mer söderut. Nu sken humöret som solen.

Dagen började med backar men senare blev det längs vattnet.

12/7 Både igår och idag var längs kanaler. Varmt, vackert, lokala inhopp av människor i alla åldrar som badar/fiskar/matar fåglar. Monotont så jag hamnar i en sagobubbla och inåtvänd. Inga lösningsorienterade tankar utan mera håglöshetstankar då jag inte har en bra plan hur jag tar mig framåt. Ändå en trivsam känsla för jag vet jag måste igenom dem för att komma ut på andra sidan och ja, kanske inte sprudla med ha lite mera driv i både tanke och inställning.
Att hoppa över Bryssel känns ändå som ett bra beslut. Har inte berättat för dem än dock. Skrivit till David och han vill fortfarande att jag kommer förbi. Bra, då har jag en kort bra plan. Strueth verkar vara en liten by men de har en camping, vet inte hur David bor men vilket som, vill inte bo med honom.
Nu var han inte med vårt dykcenter de sista åren men jag ser ändå fram emot att höra honom prata om Cat från hans synvinkel. Har fortfarande ett behov att vilja förstå mer om hur Cat tänkte.

Ett samhälle med pampiga byggnader under fm sen mest kanaler.

På eftermiddagen när jag hade runt 5 km kvar till campingen kom detta ställe upp. En kille kom samtidigt som mig och vattnade på några gravar. Många gravar hade blommor blandat med riktiga och tyg.

Pratade med honom om både stället och om campingen. Han plockade genast upp telefonen och sa, han är en vän till mig, jag säger att du kommer. Sen ville han visa mig vägen genom att köra sakta framför mig. Snällt men jag förklarade att gps visade mig rätt.
Väl framme möttes jag igen av ingen reception, gick sakta inåt och hörde barn. Såg en pojke, kanske 8 år, som svarade -Kom madame, jag ska visa dig vägen till Le Patron. Som visade vara en riktigt bastant kvinna. Och ja, jag var så välkommen. Fick välja mellan bredvid hennes bil eller i hörnet bredvid ett gäng barn hängde i en klunga. Valde hörnet, inte barnen, men de valde mig. Var trött av värmen och tyvärr noll lust med pladder från 10-15 st mindre människor. De har noll minne över att jag flera ggr sa, prata långsammare, jag förstår inte. En tjej fick jag förtroende för, hon vaktade gärna så ingen kom i närheten av Ziddo medan jag duschade. Jag vill säga att han var verkligen i försvars/attackläge med den mängden barn. Och då var han fortfarande kvar i korgen.
Blev någorlunda insatt av videospel av en 7-årig kille, jäklar vad han pladdrade på. Och när min mat var klar, vips så försvann alla med orden, smaklig måltid. Så respekt för maten finns i alla åldrar här.
Tyvärr var jag för trött för att komma på att fota dem. Hade varit kul att se dem leka på boulebanan, hörde bara orden ett två tre sol, om och om igen av en röst. Gissar att det var typ, rör er inte när jag vänder mig om.

13/7 Tidigt!!!
Kom iväg 08.06. Tänk vad målet ”undvika barn” kan få dig att leverera lite snabbhet. Stället hade i alla fall en snygg infart. Med ett mindre fräscht servicehus.

Dagen skred fram med No Mercy. Alltså ingen skugga längs vägen. Åt lite under en bro som gav oss aningen svalare väder.

Det är även dammigt…

En lugn, ren camping, jag var enda tältet. Ja till runt 19, då kom en annan cykeltjej. Vi bytte några ord men vi behövde båda göra vårt.

Runt midnatt började det smälla, ett slags smatter från ett rätt långt avstånd bort. Kunde inte lista ut vad det var men lyckades somna till det.

14/7
Behöver inte säga något mer:

Inga kanaler, nu var det bondesamhället, storlek enormt som gällde, vilket gjorde att den lilla inbillade svalkan från vattnet försvann. Böljande, mäktigt och wow.
Mysig camping där tältplatsen var i en glesare skog. Efter duschen köpte jag sommarens första glass, en Magnum.

15/7 Vilodag

Inga kanaler, nu var det bondesamhället, storlek enormt som gällde, vilket gjorde att den lilla inbillade svalkan från vattnet försvann. Böljande, mäktigt och wow. Mysig camping där tältplatsen var i en glesare skog. Efter duschen köpte jag sommarens första glass, en Magnum.

15/7 Vilodag

16/7 Hantera värmen genom tidig start
Hönor är ett normalt inslag vid campingar, getter mer sällan.

Avslutar här, fortsätter dygnet i ett annan region.
The region, Le region, Den regionen.

Att artighet och respekt för äldre är i fransmännens ryggrad.

Att det mesta är stängt på söndagar.
Katoliker, man jobbar inte då. Det var då jag började dricka kranvattnet 😉

Det är svårare att mata km här, det ska bytas väg hela tiden, genom åkrarnas spindelnät av vägar eller genom rondeller.

De är trofasta sin region, den är bäst…

Använt ”du” till 1 (!) person, för att han tjatade om det, campingägaren som bjöd hem mig. Annars Ni för hela slanten.

SJ borde lära sig av Frankrike om cykel på tåg.

Tid är som ett annat begrepp ibland. Tex: Handlade i en större butik, tjejen framför mig kom på att hon glömt något när kassörskan stämplat in allt, fine, det kan hända. Tjejen lägger allt i påsar för att SEN betala, hon betalar det mesta kontant för att fortsätta med kort men innan det händer går hon och hämtar sina 2 barn som gått tillbaka in. Jag har intressant betraktat allt, självklart lagt mina 7 produkter med scanningstrecken åt rätt håll, är troligtvis den enda som gör det. Under tiden de stämplas in står jag med kortet klart i vänster hand och lägger samtidigt i min påse, när hon är klar börjar hon prata med kassörskan som är bskom henne, tittar inte på mig, så jag packar klar och DÅ säger hon till mig vad det kostar och jag får göra rätt för mig. Från början började den svenska irritationen växa; ’håll koll på dina ungar, betala först packa sen’. Men tätt fort blev det kul att beskåda scenariot framför mig och förstod också att ärn om jon betalar först och packar sen, kan ändå inte kassörskan börja ned mina varor då det är bara plats för en person vid ”packningen, inte 2 som i majoriteten av luvsmedelsbutiker i Sverige.
Får man till att prestera lika mycket i Frankrike som i Sverige vars minuteffektivisering verkar vara ljusår framåt. Kvalitet av vardagen?
Inte klar med dessa tankar.

Sett 3 andra solotjejer som cyklar, alla har haft noll intresse att prata med mig eller med andra icampingområdet. Pratat med oändligt antal killar. Har jag bara haft otur eller är majoriteten av solocykeltjejer misstänksamma mot omvärlden? Kanske får svaret senare.

Hittills varit omöjligt att fritälta i Frankrike. Jag kanka har cyklat på fel vägar, vägar där många turister rör sig eller så är all skog (utom nationalparker) instängslade av stängsel, diken eller åkrar.

Lägger till eftersom

5/7 Biljetten (Dol de Bretagne-Caen) är köpt och stämplad. – Du kommer med om det finns plats för cykeln, annars får du pengarna tillbaka. Vänta längst fram, cykelvagnen är där sa konduktören. Ut på perrongen, går förbi 3 cykelpersoner och längst fram står en till. Tåget kommer om 45 min, inte bara jag som gillar att ha bra med tid.

Vagnen var längst bak… så jag kom in sist. Just så där och då fattar jag ingenting, de trycker in oss utan att organisera nånting. Förstår att då är det viktiga att hålla tiden. När vi rullar ser jag att det är 2 unga personer som jobbar enbart med cyklar. Jag vill verkligen inte behöva ta av alla väskor och korgen för att hänga upp cykeln i framhjulet och min cykel är närmast dörren så det kanska blir fullt innan. Jag blir stående på samma plats, vid dörrarna, bakhjulet står i vägen för trappen till sittdelen. Där står jag i 2.5 t. Lyfter bakhjulet ibland.
Så glad att jag kom med, inte en sekund kändes det jobbigt 😀

Lugn cykling, bara 3 mil. Campingen bortanför är 6 mil bort och det är för långt då jag började trampa vid 15.00. Minst 2 kanaler/floder cyklade jag bredvid.
Nytt scenario, naturen visar upp en annn sida, behöver se mer innan jag det kan beskrivas.

Längre bort, turkost vatten och mera sand.

Å, bästa utsikten vann denna camping.

Middag (sallad) vid havet.

Zidane missade att det var ett stilla vattnet och går med obehag igenom pölen.

6/7 Vi rullar på i en grön ombonad miljö, kanske inte de nyaste husen men ej heller de äldsta med murad sten som i Östra Normandie. En touch av Belgien. Cyklade förbi en annan cykelkille som satt vid en soffa. Ca 500 m senare stannade jag vid en jätteäng som precis blivit slagen och som INTE var inhägnad. Dags för Ziddo att springa av sig.

Hade precis tagit ner Ziddo men stod kvar vid cykeln när killen kom cyklades, vi sa hej och han stannade. En timme senare fortsatte han och Z hade fortfarande inte fått nåt spring. En amerikan som bodde i Tyskland, vi klickade bra 😀.
Ziddo fick sitt race fast klart kortare än planerat fast det visste ju inte han. Kände att tiden började rinna iväg, jag hade tänkt cykla 90 km idag. Det kommer nu inte att hända utan dagen skulle blu mycket kortare (cykelmässigt i alla fall) då det var ett långt glapp mellan campingarna. 56 km blev det och jag var nu vid resans mysigaste camping.
Receptionen var även, fiket/baren och pizzerian. Mat hade jag tyvärr och sån mat som måste ätas idag pga ingen kyl. Men ett glas vin skulle gå ner. Pratade med en annan cyklist som visade mig sina cykelbilder men sen visade hon mig till min plats.
Eget litet bord! Blev en ansiktsmask idag 😍

7/7 Tjejen i reception hjälper mig att välja dagens väg och det blir inte kustvägen då sidvind undviks gärna. Tar hellre en 2.5 km lång seg uppförsbacke som ringlar sig. Den var precis så jag blev andfådd, inte att jag höll på dö, då hade jag skjutit cykel (och det är då man känner hur tung den är). Pallade en babypurjolök, det var några dagar sen sist.

Var tvungen att stanna till. Spriktaka rader av lik raka strån låg pp marken, aldrig sett detta förut. Cyklade vidare och flera fält av samma växt. Kan det vara Lin tro? Sen hörde jag mullret och såg en traktor som körde snabbt på liknande fält. Bakom sig hade han en stor klippare av något slag som bara fällde dessa växter. Snabbt körde han.
Lägger till detta för vinterna googling!

Nytt fält som såg övergivet och dött ut. Öppnade en och det såg precis ut som ärtsoppeärtor. Stenhårda. Hade ingen aning om att de fick torka på plats.

Fick näst sista tältplatsen på campingen. Vi gick km’n till havet för en snabb titt innan jag satte upp tältet.

Såg hönor precis vid ingången av campingen, frågade madame om det var möjligt att köpa två ägg? -nej, inte av dem men jag kan ta med två från mina imorgon!!!

8/7 Bästa frukosten hittills. Jaja, hårdkokta men just nu var detaljerna oviktiga.

Tillbringade större delen av dagen med att promenera upp, gå förbi, gå tillbaka, ner och närma sig långs stranden. Ryska, tyska, holländska, danska och svenska hörde jag runt mig. Som att vara i Egypten.

Googlade fram om det fanns en djuraffär, behöver ett till koppel då jag lämnat linan, min egenskapade förlängningslina på en sten… Hittade en och lyckades ta mig till det torget utan vägbeskrivning. Väl där såg jag ingen utan gick in i apoteket för hjälp. – Näe, det finns ingen djuraffär i Etretat. Suck. Gick till närmsta Bistro för ett glas vitt innan hemgång.

9/7 Vid ihoppackningen började jag prata med det unga paret bredvid, de hade med dig dykgrejer i tältet. Gav bort min lilla Ikeaväska till dem. Kul att se vid utgången att den kom till användning på en gång 😀

Åh vilken dag, frihetskänslan kom in i lungorna med havsvinden när det böljande landskapet ger mig så vackra intryck i sitt sätt att vara, det går inte att beskriva egentligen. Varmt men cyklade stundvis i tunnlar av skog eller så var vinden där. Märks skillnad på annan vind jag har haft, denna är friskare, svalare. Sen fick jag kämpa en en del och även gå några km då det slingrade sig uppåt rätt ofta.

Valde fel väg och skulle vända på lilla gatan utan att kliva av, svängde sakta med för tight och detta blev resultatet. MFA ligger för långt ner i ”höger bak” och skadan klarade sig med vad som fanns i ”vänster korg”.

Allra sista biten till Campingen var inte uppskattad av Zidane, skumpigt värre. Själviskt fortsatte jag cykla (istället för att gå så det blev snällare för honom) för jag vilke komma fram.
En trailer såg ut att vara receptionen, dörren var öppen men ingen var där. Klickade ihop min fåtölj och satt mig för att vänta. En halvtimme senare kom in man in på området och jag frågade honom om han visste nånting om receptionen. Ingen och alla jobbar där sa gan och viftade ut över campingens 4 husbilar. Efter lång förklaring är detta en stängd community och det är dyrt för ickemedlemmar att stå där, 20€. Sa att det var ok, hade ingen större lust att fortsätta. Sen började problemen, jag hade inga kontanter…, de tog inte kort men check. Visste inte att check fortfarande var en valuta. Han tänkte hårt, tryckte dom ihop sitt huvud mellan handflatorna och vaggade det fram och tillbaka. Vad kunde jag göra? Mitt förslag om Swish ignorerade han, tror inte det finns här. Han bestämde att jag fick sätta upp tältet och vi skulle ses i trailern en halvtimme senare, han skulle sätta igång datorn för att få hjälp av den. Halvtimman hann inte gå förrän han kom till mitt tält och sa att det går inte att föra över pengar digitalt men jag fick stå kvar om jag lovade att verkligen inte berätta för nån, varken digitalt eller prat att jag fick stå där gratis. -Jag kan åka vidare till nästa camping 3 km bort om det inte känns bra kontrade jag. -Nej, nej, det är bara nedför dit som du i morgon måste ta dig uppför och ditt knä mår inte bra sa han och pekade på min eltejp.
Så jag blev kvar och jag skriver ingen gps-plats 😀.

10/7
TUNG DAG
Först 16 km till Dieppe, till tågstationen. Åter igen ser jag inga resor på appen vilket de på stationen hjälper mig med, det finns stationen längs hela kusten. Ser ingen annan möjlighet hur jag ska hinna omvägen till Bryssel och vara i Antibes när Alice kommer. Sen är området ointressant för mig och har noll lust på att lägga en vecka på det. En vecka som jag inte har.
• Tågen går inte mellan stationen,
de går mot Paris •

Sammanbitet satte jag mig på cykeln för att cykla enligt kartan. Det var fina vägar som jag inte gav rätt uppmärksamhet, det var uppförsbackar jag gav upp på för tidigt, värmen kom åt mig vilket är ovanligt, ja det var grinigt några km eller mil. Tvingade mig att börja tänka, nån riktning var jag tvungen att ha.
-Skippa Bryssel, sa en röst.
Va, näe, de kan jag inte, vi har ju väntat 25 år på att träffas.
– Ja, kom på en annan lösning då svarade samma röst.
Jag kontrade med ingenting och tänkte med så tysta tankar som möjligt och trampade på. För att till slut börja le. Har vi väntat så länge kan vi vänta lite till. Firade med energi i form av skivade bananer på svenska skorpor. Hittade dem i lokal butik, troligtvis de dyraste jag köpt. Och där nånstans tänkte jag att jag cyklar mot Alsace, mot David.

Vidare framåt i varierande vinklar på vägen. Så skönt att komma fram 75 km var långt. Men den sköna känslan varade inte många minuter.
– Tyvärr vi har fullt.
Jag var så chockad att jag inte sa nånting, så hon fortsatte med att ge mig en lapp och säga: här är två andra campingar 8-9 km åt det hållet, så nämnde hon en ort. Då fick jag tillbaka pratet och försökte förklara; jag har cyklat 75 km, jag kan på riktigt inte få till att cykla 8 till och inte heller få till ett telefonsamtal till dem. Jag behöver minsta platsen och ingen el. Fullt. – Men du kan få boka vår enklaste cabin för 90 €…
Jag gick ut och började söka på kartan, hittade en 3 km parallellt typ med denna. Visade dem men de visste ingen om den, jag jobbar inte där…

Det är bara att gilla läget, ta minut för minut. Jag ringde dem men ingen svarade. Tänkte att här får jag ändå inte vara och 3 km tar inte får lång tid, får tänka vidare för.
Möts av en man i 30 års ålder. -Näe, vi har fullt. Men det tog inte många sekunder för honom att fortsätta prata för jag tror att dåg hur uppgiven och trött jag var. -Du behövde ingen el sa du? Jag skakade på huvudet, orkade inte prata. Ser du trädet där borta och så sa han ett ord till jag inte förstod. Ah, där männen sitter, Ja. Sätt upp tältet där, det är inte så många barn här nu, det är deras yta normalt. ❤️ Jag överöste honom med tacksamhet så gott jag kunde.

Två belgare tältade lite längre bort, de var på väg mot England. Cyklade lite annorlunda än mig, hade tex en ihopfällbar hink fylld med vatten för att ha kylda vattenflaskor. Två sköna killar som ignorerade sin storleks kroppshydda och gjorde vad de gillade med sin touch på det 😀.

Jag började dagen i Normandie och avslutade den i Hautes-des-Province så imorgon fortsätter i ett nytt inlägg.