Tog ett tag att komma iväg, det kom flera grupper av både badande par
och frukostmänniskor som ville prata, så 10.15 rullade vi. Börjar bli standard med shorts. Väl framme i Svenljunga var jag i behov att riktigt gott kaffe och efter att gått runt ett tag hittade jag ett udda ställe med ja, gott kaffe och bröd. Östeuropa/arabisk touch.
Från Svenljunga skulle det gå en cykelled till Tranemo och som vanligt är dessa dåligt skyltade. Slutade med att jag hade 3 appar igång som alla sa olika saker och jag cyklade ett fjärde alternativ. Förstår inte varför cykelleder inte kan ligga i appen fast jag importerade gpx-fil. Strax innan Tranemo stannade vi vid en vid brygga för att landa i virrvarret av vägval och hitta en väg till mitt försökt att sova vid vatten.
Där tog jag beslutet att ta en tidig kväll för att försöka komma ikapp med bloggandet. Vid 18 hittade jag en lägda bredvid en sjö. Sjön var dock omringad av vass och myr så den var bara att glömma. Detta var nog resans varmaste dag. Torkade av mig svett med Ziddes blöta morgonrock vilket var skönt men 5 min senare var jag lika svettkladdig. Satte upp tältet i skuggan av några träd. Plockade in grejerna, ställde cykeln längre in och kände att det började regna lite lite. Så in med Zidde i tältet, av med alla kläder (alla) och bort från träden ut på ängen. Lät de små dropparna landa på min kropp och efter kanske 10-15 min kände jag mig svalare och gick in i tältet. Inte bara svalare, vad jag nyss hade gjort är inta ofta man får chansen till. Så lägg till den härliga känsland också. Fikade, pysslade, Zidde bara sov och DÄR kom första åskknallen och störtregnet, ett rejält sådant. Knallarna och blixtrarna kom oftare och tätare, till slut gick de bara runt runt och jag började bli lite rädd. Det var för nära. Ringde Peter för att höra en lugn röst. De avtog såklart, så även det värsta regnet fast det droppar lite fortfarande 23.20.
Nu ska jag sova och hoppas kunna cykla lite innan värsta hettan.
55,29 km
Tillbakablickar till denna kväll från 26/9. Svenljunga var skumt, som att det på nåt sätt inte var svenskt. Känslan, folket, fikaställena…ja eller så var det hettan som gjorde att jag var i min bubbla och såg suddigt.
En av de första dagarna jag kände att jag tog dagen minut för minut. Stannade ofta, och inte bara för att öppna en väska utan för att sätta mig vid vattnet.
Frihet.
