Med Gränna i ryggen och sikte på Hästholmen och Ombergs nationalparker var jag full av energi efter 3 dygn av Alvi, Anders, Sinikka och Gunnar.
Sommarens bästa lunch skulle snart avsmakas, något som redan bestämts i vintras. Jag menar, vunnit SM i glass måste bara besökas. 31:ans glass.
Min lunch bestod av Vanilj i botten, Äppelpaj, Konjak och sista kulan Mascarpone
Nu var det dags för Nationalparker, bokskog och Ekskog. Det var vackert men inget wow. Bör nog hellre upplevas till fots. Valde bort Ombergs vattenfall då det var stig dit och det skulle ta tid, tid som jag hellre la till att komma framåt.
Tältplats blev lekplatsen nära en liten sjö väster om Karlsby
Jag och Sinikka for in till Alvi, hon verkade piggare idag och efter ett tag kom även Anders. Riktigt livat för henne. Fick en liten sightseeing, vattnade blommorna hos Alvi, handlade lite mat och sen hem. Efter en dusch och middag gick jag och Sinikka på promenad till vattnet. Kul att se Gränna som vuxen då man både får flashbacks och nya vinklar att se med. Långfrukost och cykelsälkskap i 2 km, sen sa de Adjö för denna gången. Glad att jag hållit kontakten med dem sporadiskt genom åren då de gärna vill träffas. Nästa gång blir det längre. Alltså vilket hus de har hittat.
16-18/7 Det blev en camping 5 km innan Jönköping, kom dit runt 19. Hade dagen innan fått reda på, av Anders vilket korttidsboende hon bodde på. Så efter en natts sömn och ett samtal till personal cyklade jag in till stan. Lämnade först in mina airpods för rengöring. Alvi. Jag kom in i hennes rum, trodde först hon blev glad att se mig men insåg snart att hon inte förstod vem jag var. Fick jobbiga tankar att jag kom försent men under tiden i mitt upprepande om vem jag var sa hon plötsligt Maria, åh Maria med ett stort leende. Vi gick båda blöta ögon och ojade oss. Jag berättade att hon var anledningen till varför jag cyklat hit. Efter 1.5t cyklade jag ”hem” med noll lust att ringa Anders/Sinikka, var tvungen att landa i känslorna efter mötet. Blev en god middag med sötpotatismos med älgkött och gräddädelost på tub toppade med mån röd krydda. Hittills godaste middagen på resan. Såg serie och skar Ziddes mat. Avslutade dagen med en lång dusch. Bestämde på morgonen att jag packar ihop allt då man ser cykeln från Alvis fönster. Var hos henne en timme, skrev med Anders och vi bestämde träff vid espressohouse. Han verkade må bra, kul att se honom. Ringde Sinikka men inget svar. Började cykla mot Gränna och hade skickat ett sms till henne. 2.5mil innan G ringde hon och nu, en natt senare är jag hos Sinikka och Gunnar och vi bestämde precis att jag blir en natt till 😀😍
Kom iväg 09.15. Ingen frukost lr kaffe men efter kanske 5 km var jag i Limmared och museumets fik. Det blev en räkmacka, lyxfrukost. Cyklade vidare på en banvall, riktig drömcykling.
Cyklade vidare på banvall mot Ulricehamn. Cykeln rullar med lätt trampning och utsikten är ljuvlig. Allt som växer är så högt, det doftar sommar. Man stannar och äter hallon eller smultron, i mängder. Vi tog det lugnt och såg en skylt: hällristningar och en kulle 100 m upp. Klev av cykeln och lyfte ner Zidaneo och vi traskade mot denna kulle. På vänster sidan var ett rätt förfallet 7-talshus och Zidane valde att springa dit. Trots att jag ropade fick jag inte stopp på honom och sen var det skall av jag vet inte hur många hundar. Lämnade cykeln och sprang dit. 3 andra småhundar och ut hur huset kom en ”dam” i t-shirt och trosor med en zigg i handen. Räknade med en rejäl utskällningen men hon var jättetrevlig och vi pratade en stund så fort hundarna hade lugnat sig. Återigen, vilka fel fördomar man går och bär på. Behöver egentligen inte skriva att jag inte tittade på några hällristningar utan vi trampade vidare!
I Ulricehamn tog jag en rödbets- och chèvresallad med typ en tournedos storlek. Staden var lika vacker som man borde hört och läst. Om vägen in till Ulricehamn var underbar och lättrullad var vägen ur en annan slag cykling. En sån där man puttar cykeln i 3 km då det har ständig uppförsbacke. Sa först hej till en annan cyklist innan jag lämnade.
När jag väl hade uppförsbackarna bakom mig fortsatte jag med mina småstopp och njöt.
Det fanns en sjö jag hade i sikte för natten, det var grusväg och liten skogsväg dit, 2 mindre sandstränder bredvid varandra. Gick mellan dem för att välja plats då en mamma pekade på udden strax innan. Där brukade visst andra tälta. Nu var vägen helt grästäckt vilket var bra bevis på att många inte besökte det och jag tror faktiskt den natten får ”sommarens bästa tältplats”
När jag på morgonen packat allt var Zidde borta, kom inte fram. Efter ett tag kom ett par gående med honom i famnen. De bodde i van på den större stranden och hade med sig sina katter så troligtvis var det den doften, kattdoften som gjorde att att han gick iväg över 100 m. Inte bra…
Tog ett tag att komma iväg, det kom flera grupper av både badande par och frukostmänniskor som ville prata, så 10.15 rullade vi. Börjar bli standard med shorts. Väl framme i Svenljunga var jag i behov att riktigt gott kaffe och efter att gått runt ett tag hittade jag ett udda ställe med ja, gott kaffe och bröd. Östeuropa/arabisk touch.
Från Svenljunga skulle det gå en cykelled till Tranemo och som vanligt är dessa dåligt skyltade. Slutade med att jag hade 3 appar igång som alla sa olika saker och jag cyklade ett fjärde alternativ. Förstår inte varför cykelleder inte kan ligga i appen fast jag importerade gpx-fil. Strax innan Tranemo stannade vi vid en vid brygga för att landa i virrvarret av vägval och hitta en väg till mitt försökt att sova vid vatten.
Där tog jag beslutet att ta en tidig kväll för att försöka komma ikapp med bloggandet. Vid 18 hittade jag en lägda bredvid en sjö. Sjön var dock omringad av vass och myr så den var bara att glömma. Detta var nog resans varmaste dag. Torkade av mig svett med Ziddes blöta morgonrock vilket var skönt men 5 min senare var jag lika svettkladdig. Satte upp tältet i skuggan av några träd. Plockade in grejerna, ställde cykeln längre in och kände att det började regna lite lite. Så in med Zidde i tältet, av med alla kläder (alla) och bort från träden ut på ängen. Lät de små dropparna landa på min kropp och efter kanske 10-15 min kände jag mig svalare och gick in i tältet. Inte bara svalare, vad jag nyss hade gjort är inta ofta man får chansen till. Så lägg till den härliga känsland också. Fikade, pysslade, Zidde bara sov och DÄR kom första åskknallen och störtregnet, ett rejält sådant. Knallarna och blixtrarna kom oftare och tätare, till slut gick de bara runt runt och jag började bli lite rädd. Det var för nära. Ringde Peter för att höra en lugn röst. De avtog såklart, så även det värsta regnet fast det droppar lite fortfarande 23.20. Nu ska jag sova och hoppas kunna cykla lite innan värsta hettan. 55,29 km
Slalomsvängar österut
Tillbakablickar till denna kväll från 26/9. Svenljunga var skumt, som att det på nåt sätt inte var svenskt. Känslan, folket, fikaställena…ja eller så var det hettan som gjorde att jag var i min bubbla och såg suddigt. En av de första dagarna jag kände att jag tog dagen minut för minut. Stannade ofta, och inte bara för att öppna en väska utan för att sätta mig vid vattnet. Frihet.
Kom iväg strax efter 10 efter en kaffe med Ursula. Var inte säker på vägval, tänkte gå rätt lågt efter sjöar österut. Gissar att det blev rätt många omvägar, dock fina sånna, det är såna vackra vyer både i natur och hus/gårdar. Började testa Kommot-appen då den fungerade bra genom Göteborg. Slutade med att jag stod vid ett vägval och tvekade, frågade tanten och farbrorn i trädgården och de visade mig tvärtom mot appen. Och då blev det genom Kinna. Där letade jag upp bensinmacken, som var stängd och fick hjälp av en annan farbror. Bra hjälp, undvik väg 156. Kl var runt 19.00. Cyklade iväg och efter 5 km insåg jag att cykelhjälmen låg kvar, bara att vända. Cyklade och cyklade, letade och letade tältplats.
Kom fram till sjön, Furesjön jag hade sett på kartan. En liten badplats med klippor, grill och utedass. När jag letade tältplats kom en utländsk kille och tog ett dopp och medan jag satte upp tältet kom ett par. Åskan hördes lågt så jag gissade att inga fler skulle komma och jag behövde få natt. La halva cykeln i ena absiden.
9-12/7 51.05 km Från Jerker (09.10) till Madde skulle bli ett kort cykling, en lättsam och det var när jag nådde kustlinjen och cyklade längs den jag fattade vad jag har gjort 🙂 . Alltså cyklingen. En känsla som gjorde att jag nästan flög fram. Jag tog mig iväg, vågade chansa och testa för att se om detta färdsätt var något för mig. Det känns inte ensamt över huvud taget. Mellan mina besök behöver jag vara själv, precis som i ”vanliga livet”. Att samtidigt vara utomhus är också som hemma, det är ju så jag får energi. Nu är jag bara ute så mycket i återhämtningen, i princip hela tiden. Sen att det gått så bra har mycket med vädret att göra, jag menar regnbyxor 2 ggr. Väl framme var William hemma som bryggde kaffe och tog emot mig bra och ”vuxet”. Han övertalade mig till att ta gäststugan så det blev så. Troligtvis kommer det från Madde 😉
Satt själv ute på verandan, det började regna och bytte soffan till en stol som fick plats under taket.
Zidanes sätt att nicka till
Upptäckte att jag är så trött, förstod uttrycket ”nicka till” för jag tappade huvudet flera ggr. Vill tro att det har lite med min insikt att göra, att jag ”kommit hem” i Långfärdscykling. Ja ja om det är romantisering av det hela så är det ett roligare sätt att tänka. Sen kom alla och vi fick en urtrevlig kväll, som om det var i förrgår vi sågs!
Älskar att vara här, det är så tråkigt att det blir för sällan.
Nästa mål är Jönköping och det är 100 vägar dit och det gäller att välja smart då vissa områden har mer uppförsbackar. Visste inte om jag skulle cykla österut för att sen vända norrut eller ligga nordöst. Alla ickemotorvägar gick som inte rakt mot Jönköping och det är så svårt att från en karta välja vilken omväg man ska ta. Patrik gav mig några förslag men då jag nu vet att mycket händer längs vägen planerade jag starten bara och det blev att ta ”undersidan” av sjön Lygnern.
8/7 95.20 km, kom iväg 09.15Hade någon dag innan pratat med Johan om bästa vägen genom Göteborg då jag behövde igeno rätt snabbt för att göra några mil innan jag säkert kunde tälta. -Oj, det var så jobbigt i Göteborg, speciellt med alla norrmän, jag skulle cykla runt sa han. Han valde att inte träffa mig, mådde inte så bra. Tråkigt då det var några år sen sist men det är bara att…gilla läget. Men att cyklar runt skulle ta för lång tid och jag ställde frågan i Långfärdsgruppen istället och fick bra förslag som egentligen lydde: bara att cykla rakt igenom, följ cykelledelerna. Och jag kom på att jag träffade Jerker hos Joel (Malindas pappa) som hade sagt att om jag kom förbi fick jag gärna sova hos dem, de bor i Mölndal. Så jag pm’ade honom och självklart var det bara att komma. Han skulle inte vara hemma med hans fru skulle ta emot mig. Fick uppleva resans första motvind. Stora vyer av ängar med mat på, så stora att med motvinden kändes det som att man inte tog sig framåt. Med Komootappen tog jag igenom Göteborg hur enkelt som helst, ja eller det var ett bygge ivägen just där det var ett gäng rondeller men en dam pekade ut exakt hur jag istället skulle fånga upp min led och jag lyckades göra exakt som hon sa.
Framme i Mölndal (som jag inte hade en aning inte hade en synlig gräns mellan sig och G-borg), fick jag saft av de vita trädblommorna som inte finns i Jämtland, en dusch i deras källare. Satte upp tältet för att sen njuta av Saffranspannkaka i den lummiga trädgården på baksidan. Aldrig ätit det förut, så så gott. Jerker anslöt sig senare och det var riktigt mysigt resten av kvällen.
Vilken ful stad G-borg är. I alla fall det såg. Älskar komoot.
Jag hade ringt Sonja två dagar innan och valde idag att promenera in via strandvägen. Först fick såklart Zidane upptäcka havet.
Det märktes att det var något med saltet som täckte allt. Han blev helt stissig och hoppig. Så kul att se. Strandvägen är jättefin att gå, skönt att vara på plats där man känner igen sig.
Köpte med god sallad och fikabröd och det var kul att träffas. Dagen efter stannade jag till hos en cykelreparatör då min kedja hoppar av då och då. Han försökte fixa det, oljade kedjan och gav mig ett gäng bromsbelag och kedjegrejer. Och pratade på :), helskön människa. Tony kom förbi och vi åkte till Hasses grav och även Simons. Det kändes riktigt bra att få göra det och det hade inte blivit av utan Tony. Sonja vill behålla Zidane hos sig. Hon passade honom när jag handlade och han somnade på hennes hand och hon valde att bli kvar så, ville inte väcka honom <3.
Jag börjar känna mig trygg i mina rutiner och vad jag gör. Behöver inte tänka lika mycket på vad jag gör. Ler i detta, det var denna väg jag ville gå. Ler också att jag blir nöjd i det små stegen framåt, att jag är här och nu. Det är därför jag verkligen gillar detta sätt att resa. När du går, klarar benen sig själv och du kan flyga iväg i tankar som gör att du inte ser din omgivningen. Ännu värre i bil/tåg/flyg. På cykeln, ja trampningen går av sig själv men du måste se var du styr och du måste höja blicken för att se andra på vägen. Detta gör också att du automatiskt ser allt annat och tar in det. Och njuter. Eller inte men du är ändå där i ögonblicken.
Det är varmt men han väljer bort att ligga på den blöta morgonrocken. Lätt cykling, vilka vyer, vilket landskapMolnet bakom får oss att sätta på mig regnkläder och regntak till Zidde.
Och vilket regn det blev. Så stora regndroppar att det ibland kändes som hagel. Det var så många droppar samtidigt också. Vad som gjorde det rätt häftigt och kul att vara med om är att det är regn i södra Sverige vilket inte är som hemma, det är ju varmt regn 🙂 Jag hade shorts under regnchapsen vilket verkligen inte hade fungerat hemma. Lite imma hos Zidane så jag såg inte riktigt hur han hade det, jag hade lite fullt upp med att ta mig framåt till vandrarhemmet. Som tur är hade jag smsat dem innan och sagt att jag inte skulle hinna fram i tid för att hämta nyckeln i receptionen utan ville hämta dem i nyckelskåpet. Skönt att slippa hålla på med mobilen i regnet. Väl framme hittade jag till nyckelskåpen på en gång. Har bott här 2 ggr innan. Men kom inte in i det. Kom inte in i receptionshuset heller men stod under det taket ett tag för att tänka ut en lösning. Hade då tur att det kom ut några och jag fick tag i dörren och kunde sätta mig i en fåtölj och torka lite. Funderade på om jag kunde sätta upp tältet inne 😉 . En kvart senare kommer två unga killar in och låser upp receptionen, jag hoppar på dem såklart. De kom tillbaka för ena killen var osäker på om mailet till mig kom iväg eller inte, han hade ändrat koden till nyckeln. Lyckligt slut, var i mitt rum10 min senare. Större rum än de jag hade förra året, min cykel fick plats. Säger det igen, ingen dag är den andra lik. Ingen.
