Kom för flera dagar sen 7/8, idag 11/8. Första dagen jag inte behöver göra några ärenden. Klockan är 15 och hela dagen har tillbringats i min fåtölj i skuggan under trädet vid mitt tält. Jo, fått iväg ett mail till Glamorgon (boende i Antibes) för undran om jag får använda deras adress för att beställa cykeltransportväskan. Och målat naglarna. Behövde denna Ingentingdag. Vet fortfarande inte hur mycket jag kommer att cykla till Antibes. Ena sekunden anser jag mig inte ha cyklat klart, att jag har mer tramp i mig. Andra sekunden, ja helt tvärtom, tåg hela vägen. Det visar sig.
7-11/6 Ankomst 7:e. Ligger 6 km söder om La Rochelle. Slog upp tältet, åt nåt, somnade rätt tidigt.På morgonen hade jag visst inte ställt klockan och vi tog det lugnt. Vädret var bra, nu kunde det börja, nu var jag på rätt plats. Vid 12 åt jag och även Zidane det sista av baguetten och sen började vi trampa.
Tog det lugnt, 4 mil till Angoulins, den mysigaste camping hittills, mindre och ägdes av kvinnan som väntade på mig, hennes dotter på ca 7 år var också där. Kommer att behöva kontakta henne då jag glömde termosmuggen… blir trött på mig ibland.
Tog det lika lugnt den 9:e, följde La vélo Francetta som bestod av underbara småvägar
Campingen jag valt ut 38 km) låg 200 m från stranden och jag tror klickan var runt 16.09 när jag kom. Vi gick till stranden direkt.
Bestämde mig rätt snart att jag ville stanna två nätter, ville vara vid stranden imorgon. Shorts, barfota, baddräkt, höga vågor, god Ceasarsallad, min första rödvinsflaska, bra mindre affär så jag köpte mat, köpte blå emaljmugg, ost, créme caramel. Jag hade det bra.
7/6 På tåget Paris – La Rochelle letade jag camping. Hittade ett 9 km söder om stationen som passade bra. De stängde såklart 19.00 och min tåg kommer in 19.30 plus cyklingstiden. Fokuserade och ringde upp. Telefonsvarare… la på och fokuserade ännu mer för att ringa upp igen.Var inte säker på att jag sa mitt telefonnummer rätt men en tjej ringde upp en kvart senare. Så jag bokade och mitt platsnummer stod tejpat på dörren när jag anlände.
Tog ett tag att komma iväg, det kom flera grupper av både badande par och frukostmänniskor som ville prata, så 10.15 rullade vi. Börjar bli standard med shorts. Väl framme i Svenljunga var jag i behov att riktigt gott kaffe och efter att gått runt ett tag hittade jag ett udda ställe med ja, gott kaffe och bröd. Östeuropa/arabisk touch.
Från Svenljunga skulle det gå en cykelled till Tranemo och som vanligt är dessa dåligt skyltade. Slutade med att jag hade 3 appar igång som alla sa olika saker och jag cyklade ett fjärde alternativ. Förstår inte varför cykelleder inte kan ligga i appen fast jag importerade gpx-fil. Strax innan Tranemo stannade vi vid en vid brygga för att landa i virrvarret av vägval och hitta en väg till mitt försökt att sova vid vatten.
Där tog jag beslutet att ta en tidig kväll för att försöka komma ikapp med bloggandet. Vid 18 hittade jag en lägda bredvid en sjö. Sjön var dock omringad av vass och myr så den var bara att glömma. Detta var nog resans varmaste dag. Torkade av mig svett med Ziddes blöta morgonrock vilket var skönt men 5 min senare var jag lika svettkladdig. Satte upp tältet i skuggan av några träd. Plockade in grejerna, ställde cykeln längre in och kände att det började regna lite lite. Så in med Zidde i tältet, av med alla kläder (alla) och bort från träden ut på ängen. Lät de små dropparna landa på min kropp och efter kanske 10-15 min kände jag mig svalare och gick in i tältet. Inte bara svalare, vad jag nyss hade gjort är inta ofta man får chansen till. Så lägg till den härliga känsland också. Fikade, pysslade, Zidde bara sov och DÄR kom första åskknallen och störtregnet, ett rejält sådant. Knallarna och blixtrarna kom oftare och tätare, till slut gick de bara runt runt och jag började bli lite rädd. Det var för nära. Ringde Peter för att höra en lugn röst. De avtog såklart, så även det värsta regnet fast det droppar lite fortfarande 23.20. Nu ska jag sova och hoppas kunna cykla lite innan värsta hettan. 55,29 km
Slalomsvängar österut
Tillbakablickar till denna kväll från 26/9. Svenljunga var skumt, som att det på nåt sätt inte var svenskt. Känslan, folket, fikaställena…ja eller så var det hettan som gjorde att jag var i min bubbla och såg suddigt. En av de första dagarna jag kände att jag tog dagen minut för minut. Stannade ofta, och inte bara för att öppna en väska utan för att sätta mig vid vattnet. Frihet.
9-12/7 51.05 km Från Jerker (09.10) till Madde skulle bli ett kort cykling, en lättsam och det var när jag nådde kustlinjen och cyklade längs den jag fattade vad jag har gjort 🙂 . Alltså cyklingen. En känsla som gjorde att jag nästan flög fram. Jag tog mig iväg, vågade chansa och testa för att se om detta färdsätt var något för mig. Det känns inte ensamt över huvud taget. Mellan mina besök behöver jag vara själv, precis som i ”vanliga livet”. Att samtidigt vara utomhus är också som hemma, det är ju så jag får energi. Nu är jag bara ute så mycket i återhämtningen, i princip hela tiden. Sen att det gått så bra har mycket med vädret att göra, jag menar regnbyxor 2 ggr. Väl framme var William hemma som bryggde kaffe och tog emot mig bra och ”vuxet”. Han övertalade mig till att ta gäststugan så det blev så. Troligtvis kommer det från Madde 😉
Satt själv ute på verandan, det började regna och bytte soffan till en stol som fick plats under taket.
Zidanes sätt att nicka till
Upptäckte att jag är så trött, förstod uttrycket ”nicka till” för jag tappade huvudet flera ggr. Vill tro att det har lite med min insikt att göra, att jag ”kommit hem” i Långfärdscykling. Ja ja om det är romantisering av det hela så är det ett roligare sätt att tänka. Sen kom alla och vi fick en urtrevlig kväll, som om det var i förrgår vi sågs!
Älskar att vara här, det är så tråkigt att det blir för sällan.
Nästa mål är Jönköping och det är 100 vägar dit och det gäller att välja smart då vissa områden har mer uppförsbackar. Visste inte om jag skulle cykla österut för att sen vända norrut eller ligga nordöst. Alla ickemotorvägar gick som inte rakt mot Jönköping och det är så svårt att från en karta välja vilken omväg man ska ta. Patrik gav mig några förslag men då jag nu vet att mycket händer längs vägen planerade jag starten bara och det blev att ta ”undersidan” av sjön Lygnern.
Jag börjar känna mig trygg i mina rutiner och vad jag gör. Behöver inte tänka lika mycket på vad jag gör. Ler i detta, det var denna väg jag ville gå. Ler också att jag blir nöjd i det små stegen framåt, att jag är här och nu. Det är därför jag verkligen gillar detta sätt att resa. När du går, klarar benen sig själv och du kan flyga iväg i tankar som gör att du inte ser din omgivningen. Ännu värre i bil/tåg/flyg. På cykeln, ja trampningen går av sig själv men du måste se var du styr och du måste höja blicken för att se andra på vägen. Detta gör också att du automatiskt ser allt annat och tar in det. Och njuter. Eller inte men du är ändå där i ögonblicken.
Det är varmt men han väljer bort att ligga på den blöta morgonrocken. Lätt cykling, vilka vyer, vilket landskapMolnet bakom får oss att sätta på mig regnkläder och regntak till Zidde.
Och vilket regn det blev. Så stora regndroppar att det ibland kändes som hagel. Det var så många droppar samtidigt också. Vad som gjorde det rätt häftigt och kul att vara med om är att det är regn i södra Sverige vilket inte är som hemma, det är ju varmt regn 🙂 Jag hade shorts under regnchapsen vilket verkligen inte hade fungerat hemma. Lite imma hos Zidane så jag såg inte riktigt hur han hade det, jag hade lite fullt upp med att ta mig framåt till vandrarhemmet. Som tur är hade jag smsat dem innan och sagt att jag inte skulle hinna fram i tid för att hämta nyckeln i receptionen utan ville hämta dem i nyckelskåpet. Skönt att slippa hålla på med mobilen i regnet. Väl framme hittade jag till nyckelskåpen på en gång. Har bott här 2 ggr innan. Men kom inte in i det. Kom inte in i receptionshuset heller men stod under det taket ett tag för att tänka ut en lösning. Hade då tur att det kom ut några och jag fick tag i dörren och kunde sätta mig i en fåtölj och torka lite. Funderade på om jag kunde sätta upp tältet inne 😉 . En kvart senare kommer två unga killar in och låser upp receptionen, jag hoppar på dem såklart. De kom tillbaka för ena killen var osäker på om mailet till mig kom iväg eller inte, han hade ändrat koden till nyckeln. Lyckligt slut, var i mitt rum10 min senare. Större rum än de jag hade förra året, min cykel fick plats. Säger det igen, ingen dag är den andra lik. Ingen.
Kanske inte så naivt ska lyssna på äldre män utanför den lokala Tempomataffären. -Ja men det är klart du ska ta denna vägen istället, fin grusväg, två uppförsbackar sen rullar du.
Visst… Hyvla en väg visste de inte man kunde göra utan täck bara med grus. Å det var så mycket uppför, Zidane fick gå mycket idag. Evertsberg – Stöllet hellre Europaväg nästa gång… Trots uppförsbackar och dåligt underlagt blev det långt. Ja, stigning 1007 meter. Hade velat stanna tidigare men ville ha täckning vilket inte fanns alls i skogens skog. Det är fortfarande början av turen och jag behöver berätta för bla för Joel var jag är. Strax innan väg 62 som jag ska vistas på imorgon kom täckningen tillbaka och jag slog upp tältet på en rätt öppen yta. Första sträckan som rött börjar synas lite mer på Fenixkartan. Mycket blått också men då har jag gått. Men ett bevis på att jag kämpat idag, var vid gott mod hela tiden trots underlaget. Tror jag kunde ha dippat i humöret om jag inte pratade med mig sjlv, ett snack som satte inställningen till resten av sommaren. Enkelt; Gilla läget. Fast det blev fel är det inget att göra något åt och utrycker du din lesshet är det enbart du som blir drabbat. Enbart. Kanske Zidde lite. Bra med backspegeln då jag rätt mycket körde både i mitten och på andra sidan vägen då jag gjorde allt för att undvika hål, gropar, räfflor och lösgrus. https://connect.garmin.com/modern/activity/7064701698
Älskar lilla Tempobutiken. Titta på både vädret och vägkanten, inte kan man vara grinig med detta
Ops, jag körde visst fel, som tur är inte så långt. Längre fram är det tvättdags.
Alltså, vi mår BRA!
MEN något som jag inte kan Gilla läget med är nånting som gör mig helt jävla galen. Sen andra kvällar är det lättare nu för innan jag ens börjar att sätta upp tältet drar jag myggmössan över ansiktet, sprayar händer och Zidde. Glömt att skriva om hans myggbett han fick innan vi kom till Funäsdalen då jag bara satte på honom regntäcket. Dåligt samvete och ska inte hända igen. Jag lyfter upp honom, sprayar bra och håller honom tills den torkar fast, sen får han köra sitt race medan jag bygger bo. Vi är båda snabba in och ur tältet så inga mygg/knott inomhus. Blev lite babyswipetvätt också då det var ett bit att cykla efter sjön, men bara runt nacken och ansiktet. Vi kommer att sova gott inatt.
3 nätter blev vi här. En eftermiddag, 2 heldagar och en förmiddag. Gott kokkaffe, lugnt sällskap, varmt väder och lite organiserande i väskorna så gick timmarna första dagen. Andra dagen vet jag inte riktigt var den försvann, har bara minnen av harmoni i luften. Folk kom och gick. En same för att parkera nån fyrhjuling, några andra män men både barn och ett gäng hundar och nån som bara var kaffesugen. Peter drog iväg på en cykeltur trots värmen.
Efter middagen tyckte Birk att nu har han väntat tillräckligt på vår promenad. Så vi gick ner till ån och följde den längs stigen jag och Peter cyklade förra året.
Vi gick några km, ibland var det så blött att Birk fick visa oss en torrare omväg men till sist kom vi fram till linbanan där jag med Birk tog beslutet att testa. För ingen av oss ville gå tillbaka samma väg. Det gick hur bra som helst. Birk litade på mig och jag lyfte upp honom. Satte mig bredvid med Zidde i knät. Efter ett par minuter med godis och beröm började jag dra oss över.
Vi gick tillbaka längs andra sidan och på slutet innan stora vägen blev det ett vägval för mycket. Och som vanligt lyfter jag inte blicken lr vänder mig om utan bara går. Börjar tycka det är lite väl långt och får det bekräftat när skylten Bruksvallarna 5 km visades. Jag hade gått åt fel håll… Kvällen slutade med 19 km blandat med löpning ca 3 km (tevasandaler), en orolig Gunilla, en Peter som cyklade längs blöta gyttjevägen för att leta efter oss, en Birk som gillade läget, en Mia som var less på att hennes klantighet drabbar andra och en Zidane som visade sidor ingen visste han hade. Han både sprang och gick med energi hela tiden.
Slutet gott, vi kom hem, Peter var fortfarande ute på cykel och han fick sig en blöt tur som han sa var riktigt kul, han log i alla fall när han sa det. Imorgon åker vi till Bruksvallarna, till deras hus och blir där en natt för att sen fortsätta cykla. Vi bestämde att åka till en cykelaffär, jag hittade en vattentät liten ramväska och 2 remmar jag kan han runt pannierväskorna fram då jag inte kan fästa dem nedtill. Jag hade bestämt mig att köpa en svalare sovsäck och valde en från XXL och använda mig av Poste Restante till Mora. Hoppas de kan skicka den snabbt så jag inte behöver hänga där för många onödiga dagar. Sen åt vi goda hamburgare på ett bra ställe, jag tog ett glas vin som jag kände av direkt. Dåligt Mia 😉 Imorgon börjar jag cykla mot Mora.
Glömde skriva att vi åt soppa med klimp en kväll. Peters klimp borde flera äta 🙂
Åkte till Anna i Jpn i fredags med plan att vara där några nätter. Harald 3 år, Hedda 4 år, Arvid en stor katt och Doris en Amstaff. Det var ju innan 12 veckor det finns ett fönster där de kan vänja sig med allt 🙂 🙂 Då jag vet att Doris är den lugnaste av hundar ställde jag bara ner Zidane då Arvid var ute. Det gick jättebra. När Arvid kom in valde han att jobba på att ignorera och Zidane gillade nog det då han backade några steg och stod still. Doris hade, i somras en hundvalp så barnen var rätt vana med hur en valp beter sig. Harald (och Doris) hade ibland soffan som safetyzone med Hedda visste precis hur hon skulle röra sig då Zidane blev för jobbig. De lekte så bra tillsammans <3 I eftermiddag, Måndag är jag på väg hem igen och undrar hur Zidane kommer att ta lugnet i stan efter denna helg 😉
Studerar valp på avstånd och ovanifrån
Zidane o Zebbe (gråhund), smakar älgkalv.
Kan väl sammanfatta att han är i kaxigaste laget, kanske blir klockare med tiden?
När Zidane träffar Lexi blir ett eget inlägg för oj…
