MADDE

9-12/7 51.05 km
Från Jerker (09.10) till Madde skulle bli ett kort cykling, en lättsam och det var när jag nådde kustlinjen och cyklade längs den jag fattade vad jag har gjort . Alltså cyklingen. En känsla som gjorde att jag nästan flög fram. Jag tog mig iväg, vågade chansa och testa för att se om detta färdsätt var något för mig. Det känns inte ensamt över huvud taget. Mellan mina besök behöver jag vara själv, precis som i ”vanliga livet”. Att samtidigt vara utomhus är också som hemma, det är ju så jag får energi. Nu är jag bara ute så mycket i återhämtningen, i princip hela tiden. Sen att det gått så bra har mycket med vädret att göra, jag menar regnbyxor 2 ggr.
Väl framme var William hemma som bryggde kaffe och tog emot mig bra och ”vuxet”. Han övertalade mig till att ta gäststugan så det blev så. Troligtvis kommer det från Madde

Satt själv ute på verandan, det började regna och bytte soffan
till en stol som fick plats under taket.

Upptäckte att jag är så trött, förstod uttrycket ”nicka till”
för jag tappade huvudet flera ggr. Vill tro att det har lite med
min insikt att göra, att jag ”kommit hem” i Långfärdscykling.
Ja ja om det är romantisering av det hela så är det ett roligare
sätt att tänka.
Sen kom alla och vi fick en urtrevlig kväll, som om det var i förrgår vi sågs!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Älskar att vara här, det är så tråkigt att det blir för sällan.

Nästa mål är Jönköping och det är 100 vägar dit och det gäller att välja smart då vissa områden har mer uppförsbackar. Visste inte om jag skulle cykla österut för att sen vända norrut eller ligga nordöst. Alla ickemotorvägar gick som inte rakt mot Jönköping och det är så svårt att från en karta välja vilken omväg man ska ta. Patrik gav mig några förslag men då jag nu vet att mycket händer längs vägen planerade jag starten bara och det blev att ta ”undersidan” av sjön Lygnern.